Det behövs mycket kärlek nu

Vad är det som händer? Det senaste veckan har jag gått sönder i tårar många gånger. Vänner ringer och berättar om sjukdom och elände, utbrändhet eller att barnen mår dåligt, att livet rasat efter att ha tagit de sista reservkrafterna i en tragisk situation. Flera kämpar nu att få ork och styrkan tillbaka. En kompis är i sorg efter att hennes bästa vän, efter en kort tids allvarlig sjukdom inte längre finns kvar här på jorden. Tragisk händelse i ung familj. En gammal vän till mig blev sjuk för ett par veckor sedan, och var otäckt nära döden härom dagen, men plötsligt vände det och hon börjar nu sakta komma tillbaka till livet. Hon är envis och har en livsglädje som smittar av sig till alla hon möter.

Men flera vänner ringer också om glädjande besked, att de funnit kärleken i livet eller att de äntligen tagit steget in i en förändring mot en mer meningsfull fritid, med att hjälpa till i samhället. Jag ser också vackra bilder där en nybliven mormor håller sitt vackra barnbarn i sin famn och en annan härlig kärleksbild om firande av bröllopsdag. Så sorgen blandas hela tiden med glädjen i livet.

Men livet är skört, så är det. Oftast tar vi allt för givet, men när något trist och hemskt hände så stannar vi upp, och känner livet som det är. När jag tittade på tv i dag om den tragiska händelsen i Trollhättan så gör det bara ont. Alla dessa fina barn och lärare som har otäcka minnesbilder, stor oro och rädsla. Nu är det viktigt det är att vi finns till för varandra. Det behövs mycket kärlek. Det värker ju i hela kroppen av att andras liv går sönder, och här sitter jag mitt i allt, och känner mig lite maktlös mellan varven och väldigt berörd i stundens sorg.

Men så plötsligt känner jag livet tydligt trots allt. Det där livet jag kanske ibland sätter åt sidan. Min lilla tanke om vänskap och min lilla tanke om att finnas till i den värld jag lever i. Det är svår det här med perspektiv, att känna livslust, förnöjsamhet, lycka och glädje trots orättvisor, meningslös död och sjukdom. Att känna glädje eller lycka hemma i min lilla värld, på gatan där jag bor, kan också ibland vara lite svårt. Men det är väl det som är livet. Livet i glädje och sorg, i med och motgång som blandas om varandra, hela tiden. Tur att vi kan hjälpas åt.

Jag kan inte förstå allt som sker och det finns ingen förklaring att få. Inget facit för livet vi äger, men en sak finns det, det finns STOR KÄRLEK hos väldigt många människor. Den kärleken är större än allt. Den är helt fantastisk! Den kärleken vill jag ska vara i mitt centrum, mitt i hjärtat. Jag vill mata mig med det goda i livet, och nu pratar jag inte om choklad, utan mat för själen på riktigt. Kärlek som är gränslös och kärlek som har hopp.

I dag blir en dag med jobb, men det blir också en dag då jag är i behov att matas med lite extra kärlek. Kanske ta en promenad på lunchen och kolla in de fina färgerna i naturen som verkligen är vacker så här års. Men också kolla in mina egna färger så att inte jag blir för grå och genomskinlig av allt som hänt runtomkring mig. Att jag nu fylls på av den färg, som får mig att bli mer av mig själv.

Jag tar en kopp kaffe och är tacksam för nuet jag har just nu. Att jag finns till och att jag är frisk. Att jag har ett hem som är min trygghet och att jag har någon som älskar mig för den jag är.

Jag ska i dag försöka lyfta blicken och se det liv jag har, ett ganska enkelt litet liv. Inte så komplicerat egentligen. Arbetet på dagarna handlar om choklad, skapande och en hel del kladd och disk. Mötet med underbara människor som vill koppla av en stund. Många vill koppla bort från stress, och kanske en hel del elände. I vårat möte så står livslusten i centrum en stund, och glädjen i det enkla…att vara i ställtid en stund och inte behöva oroa sig över jobb eller familj, att inte behöva fundera så mycket utan att bara var totalt närvarande i chokladens goda värld.

På min lediga tid är det familjen som gäller för mig. I dag kommer det blir en eftermiddag och kväll full av kramar. Sonen kommer snart hem från skolan och har säkert hört om den förskräckliga händelsen i Trollhättan. En sak är säker, alla barn kommer behöva många kramar de närmsta dagarna, det behöver vi alla. Vi behöver extra mycket kärlek just nu. I kväll ska vi fira ett födelsedagsbarn, träffa familj och några släktingar. Skatt och tårar brukar växla snabbt när vi ses och pratar om livet. Vi kommer att njuta lite av ledig tid tillsammans, och äta gott. Kanske blir det lite praliner också, vem vet...

Vi har varandra här på livets väg. Vi hjälps alla åt, i med och motgång, glädje och sorg. Tack alla medmänniskor för livet vi har tillsammans!

Massor av kramar till dig från mig